Etikettarkiv: Socialdemokrat

Att våga investera i ett växande Örebro (eller: vad hade Örebro varit idag utan Gustavsvik?)

På fredagskvällen invigdes ”det nya Gustavsvik”: ett redan bra äventyrsbad har för cirka 90 miljoner fräschats upp, gjorts om och utvecklats rejält för att åter bli Skandinaviens bästa äventyrsbad och framöver generera ännu mer intäkter till företag i Örebro, till Örebro kommun (genom skatteintäkter) och till alla de människor som får jobb och inkomst tack vare turistnäringen.

Vi ska vara väldigt tacksamma för att framsynta politiker för länge sedan vågade stå upp för satsningen på Gustavsviksbadet och att modiga politiker genom åren försvarat anläggningen och vågat satsa vidare på att utveckla den. Om det inte vore för dem skulle vi idag inte bara stå utan ett av Sveriges största besöksmål utan sannolikt skulle Örebro varit annorlunda. Lite mindre växande, lite mindre framgångsrikt och med färre jobb.

I fredags fick Roger Andersson​ (tidigare bland annat ordförande för Örebroporten och för Gustavsvik resorts) och Per Cardesjö (VD på Örebroporten) äran att klippa bandet i den nya Gustavsviksanläggningen och det var välförtjänt; de har lagt ner mycket kraft på att få till en lösning där kommunen och näringslivet tillsammans utvecklar en av Örebros allra viktigaste turistattraktioner. Det samarbete som gör att Gustavsvik Resorts (och området runt anläggningen) kan utvecklas så mycket är unikt: jag känner inte till något liknande exempel där privata företag gått in med pengar för att tillsammans med kommunen utveckla en så viktig turistanläggning och skapa en ny stadsdel i staden.

Det är värt att påminna om att Örebro kommun var ett klubbslag från att sälja delar av anläggningen till Orsa kommun för några år sedan – då Moderaterna och Folkpartiet i Örebro ville göra allt för att bli av med Gustavsvik – en anläggning som de motarbetat ända sedan den byggdes. Nu blev det inte så: istället för försäljning till en annan kommun (utan stora ekonomiska muskler) skapades ett nytt bolag där privata företag äger halva anläggningen och är med och investerar i utvecklingen av Sveriges bästa äventyrsbad.

Så nu när intäkterna rullar in till Örebros hotell och restauranger, när butikerna får sälja lite mer och när det kommer nya pengar till kommunens skattkista bör man sända en tacksamhetens tanke till de som var med och beslutade om anläggningen, de som stod upp för den, de som vågade utveckla den och till de som idag är med och tar den in i framtiden. Alla örebroare är skyldiga er ett stort tack: Örebros tillväxt hade inte varit likadan utan er.

Örebro är en av Sveriges starkaste orter vad gäller besöksnäring. Varje år omsätter turism- och besöksnäring i Örebro många miljarder (2,2 miljarder). Faktum är att vi omsätter mer på turismen än Västerås och Linköping gör tillsammans. Det ger massor av jobb, vilket ger massor av skattekronor, vilket ger massor av möjligheter att förbättra skolan, förskolan och välfärden. En ökning från 2 till 2,5 miljarder i turistomsättning per år skykle uppskattningsvis ge ytterligare 40 miljoner i skatteintäkter och 350 nya jobb i Örebroregionen.

Fast det där förstår inte alla. En del tror att det är bättre att kommunen INTE skapar förutsättningar för arrangemang, anläggningar och annat som möjliggör turism. (Här har jag utvecklat varför vi borde satsa mer – inte mindre – på turism och besöksnäring. Och här några förslag från september 2014 om hur det skulle kunna gå till.)

Besöksnäringen har en annan viktig effekt: den får fler att bli intresserade av Örebro. När fler kommer hit upptäcker också fler det vi örebroare redan vet – att Örebro är en trevlig stad att leva och utvecklas i. Och det är ännu viktigare, för inflyttningen ger ännu mer nya pengar till bättre skola, omsorg, fritid och kultur. När Örebro växer med  cirka 1600 personer/år (fast 2014 blev det ännu mer: cirka 2000 fler örebroare) så ökar skatteintäkterna med cirka 75 miljoner kronor per år. Det är ytterligare ett argument för att satsa på kultur, idrott, arrangemang och annat som lockar människor att bosätta sig på en ort (för det är sånt som är avgörande nuförtiden – jobben uppstår där folk vill bo).

Ytterst få flyttar till en stad bara på grund av bra träningsmöjligheter för fotbollsspelare och lika få väljer hemort på grund av en duktig kammarorkester. Ännu färre drar upp sina bopålar för att bosätta sig i Örebro bara för att Live At Heart under en helg gör Örebro city till ett musikparadis och inte en enda blir örebroare bara på grund av en väl utvecklad kulturskola. Inget av det där kan på egen hand öka antalet örebroare. Men allt det där, och mycket annat, bidrar till att vi blir fler örebroare. Och fler örebroare gör att vi kan investera mer i skolan och förskolan, att vi kan anställa fler i äldrevården och att vi kan förbättra busstrafiken. Eller annat som vi vill lägga mer pengar på.

Det är inte en slump att det en gång var Socialdemokraterna som drev på för att skapa Gustavsvik. Det är inte en slump att vi en gång var drivande för att skapa Conventum och Conventum Arena. Det är heller inte en slump att Socialdemokraterna i fråga efter fråga drivit på för att Örebro ska satsa mer på arrangemang och evenemang.

I detta arbete har många deltagit, i samtliga dessa beslut har många andra partier sett samma vinster som vi sett. Men det har också delvis varit samma motståndare. I samtliga tidigare nämnda fall var Folkpartiet motståndare. På senare år har även Moderaterna börjat säga nej (en gång var det annorlunda, M var för Conventum och i många år förstod också de att sådana satsningar var viktiga för Örebro).

För en vecka sedan avslutades Vinter SM-veckan i Örebro. Den blev en succé och de investeringar vi gjorde i anläggningarna inför denna vecka kommer vi ha nytta av i många år framåt (mer om SM-veckan här). Och anläggningarna kommer nu sannolikt att innebära att många fler tävlingar och träningsläger förläggs i Örebro. Moderaterna i Örebro var emot SM-veckan. Numera leds nämligen Örebro-moderaterna av politiker som inte förstår det där enkla sambandet mellan turistintäkter, nya jobb, skatteintäkter och förbättrad skola. Moderaterna i Örebro tror nämligen att ”opposition” innebär att man ska vara emot även bra saker, förr visste Örebros moderater att det var viktigt att man visade enighet i långsiktigt viktiga frågor. Som till exempel investeringar i ett växande näringsliv som ger nya jobb.

Om några veckor vet vi facit från SM-veckan, men allt tyder på att den kommer att slå alla tidigare rekord: i antalet besökare, i antalet idrottare, i summan pengar som genereras till värdstaden. Att det blev den största SM-veckan någonsin vet vi, nu återstår ”bara” att räkna ihop kassorna och konstatera hur mycket nytta det gjorde för Örebros besöksnäring.

Utan Gustavsvik hade Örebro varit annorlunda. Vi hade säkert ändå varit en starkt växande kommun och vi hade säkert ändå haft en stark besöksnäring. Men inte lika starkt växande och inte lika stark besöksnäring. Att ha en magnet som Gustavsvik genererar nämligen mer än tillväxt, jobb och skatteintäkter. Det lägger också en grund för ett bättre utbud för oss som bor här. Tack vare en stark besöksnäring finns fler butiker, fler restauranger och mer kultur och nöjesliv än det annars skulle funnits i Örebro.

Det är förmätet att påstå att de kvinnor och män som la grunden till det Gustavsvik vi ser idag förutsåg denna utveckling. Men likväl var de med och lade en viktig grund till dagens Örebro. Och utan det arbete som lagts ner de senaste åren av företrädare för Örebro kommun och för privata företag hade inte Gustavsvik nu stått så starkt rustat inför kommande år.

Nu återstår för oss som är aktiva idag att fortsätta ta avgörande steg som lägger grunden för morgondagens Örebro. Personligen tror jag att ett nytt Kulturkvarter med bibliotek, kulturskola och nya scener är ett sådant steg, men jag vet också att vi idag inte kan förutse vilka vinster dagens investeringar ger om 20, 30 eller 40 år. Men likväl måste vi våga fortsätta investera. Örebro ska fortsätta framåt.

Ska Örebro fortsätta framåt eller blir det stopp igen?

Alltför många minns alltför väl alltför många exempel på hur den moderatledda majoriteten i Örebro stoppade utvecklingen mellan 2006 och 2010. Om Moderaterna, Folkpartiet och Miljöpartiet får styra Örebro efter valet på söndag kan det bli lika illa igen. Här är några frågor som avgörs av din röst.

5. Ska Örebro kommun ha ambitiösa mål för bostadsbyggandet? Ja, säger Socialdemokraterna som lovar att det byggs 3000 nya bostäder under nästa mandatperiod. Nej, säger Moderaterna som tror att ökat bostadsbyggande sker genom mer prat.

Medan Socialdemokraterna sedan 2011 prioriterat allt som skapar förutsättningar för bostadsbyggande har Moderaterna i Örebro kommun föreslagit besparingar som skulle leda till längre handläggningstider och trögare processer. Sedan 2011 har det byggts 1840 bostäder, vilket är mer än under de år då Moderaterna och Folkpartiet och Miljöpartiet ledde Örebro kommun och samhällsbyggnadsområdet.

Socialdemokraterna har, tillsammans med KD och C, avsatt mer pengar till Stadsbyggnadskontoret så att detaljplaner, bygglov och annat nu kan hanteras snabbare än förut. Och det målmedvetna arbetet med att förenkla och effektivisera kommunens hantering har gett resultat: idag får cirka hälften av alla bygglov svar inom en vecka, 3/4 inom 3 veckor. Detaljplaner produceras i hög takt (så snabbt att andra kommuner åker till Örebro för att se hur det går till), markanvisningar sker öppet och snabbt och Örebro satsar mer för att marknadsföra regionen till investerare, byggare och fastighetsägare. Allt detta har gett resultat. Läs mer om det i den rapport som vi presenterade när vi berättade om vårt löfte om 3000 nya bostäder, här:

Medan vi har gjort det har Moderaterna föreslagit besparingar, Folkpartiet velat stoppa nya byggbolag som vill etablera sig i Örebro och Miljöpartiet vill inte att Örebro alls ska marknadsföra sig på mässor och vid andra tillfällen då man kan möta investerare och byggare. Folkpartiet och Miljöpartiet har dessutom ägnat en hel del kraft åt att överklaga planer och därmed försena bostadsbyggande. Och nu, som svar till Socialdemokraternas löfte om 3000 nya bostäder, vill Moderaterna i Örebro lyssna och prata

 

4. Mer förnyelsebar energi i Örebro kommun? Ska Örebro kommun ta sitt ansvar och producera vindel, solel, biogas och andra förnyelsebara energikällor? Ska vi redan år 2018 ta vårt ansvar och endast ha förnyelsebar el i Örebro kommuns verksamhet? Socialdemokraterna säger ja. Ni vet vilka som säger nej…

Moderaterna, Folkpartiet och Sverigedemokraterna har i varje steg sagt nej till varje satsning på att Örebro kommun ska ta sitt ansvar för sin del av energiförsörjningen. Här är ett exempel på en satsning som M, FP och SD var emot.

 

 

 

3. Ska det bli en skatepark i Örebro? Ska brädåkare, BMX-åkare, inlinesåkare och andra få en betongpark att åka i? Och ska Örebro äntligen börja återta platsen som ett centrum för brädåkning? Ja, tycker nuvarande majoritet (S, C, KD). Vi har beslutat att anta en detaljplan som pekar ut Drottningparken som platsen för en Skatepark (läs här). Och vi har avsatt pengar för att bygga skateparken.

Men mot det står Moderaterna, Folkpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet (här kan du läsa protokollet, kolla sidan 18). Att M och FP är emot är inte så konstigt (har du någonsin  hört talas om någon moderat eller folkpartist som bryr sig om ungdomskultur… 😉 ?).

Men Miljöpartiet och Vänsterpartiet? Visst brukar väl de partierna gilla skateparker? Jo, se bara vad man får upp om man googlar på ”skatepark + miljöpartiet” eller ”skatepark + vänsterpartiet”! I Miljöpartiets fall beror deras motstånd i Örebro på två saker: 1/ de är emot de flesta förslag som den nuvarande kommunledningen är för (oavsett hur bra förslagen är) och 2/ Miljöpartiet i Örebro är inte så moderna. Medan Miljöpartiet i resten av landet förstår det där med kreativa näringar, urban kultur och liknande så är Miljöpartiet i Örebro fast i en gammaldags Miljöparti-syn. Det är synd, men kan givetvis ändra sig inom de närmaste åren. Låt oss hoppas det.

2. Är det bra att SM-veckan Vinter hålls i Örebro 2015 – vilket beräknas ge minst 30 miljoner till turistnäringen i Örebro och bidra till nya jobb? Ja, tycker Socialdemokraterna. Nej, säger Moderaterna, Folkpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. När Örebro kommun (på kommunstyrelsen i augusti 2012) beslutade att ansöka om SM-veckan Vinter röstade de nej trots att SM-veckan vinter beräknas ge minst 30 miljoner kronor till turist- och besöksnäringen i Örebro, vilket ger både fler jobb och mer skatteintäkter till kommunen (som vi kan använda till skola, vård och annat viktigt). Trots oppositionens nej utsåg Riksidrottsförbundet Örebro till värdstad, arrangemanget sker i januari 2015. SM-veckan blir ett lyft för många av Örebros vintersportanläggningar, och kommer att innebära att fler svenskar i framtiden vinterturistar i Örebro. Det är värt att satsa pengar på, det är sådant som ger jobb.

Vi Socialdemokrater vill göra ännu mer, idag presenterar vi hur Örebro kommun skulle kunna bidra ännu mer så att växande branscher kan skapa jobb, exempelvis genom att stimulera innovationer och branscher som till exempel besöksnäringen. Läs mer om vårt förslag här.

Här kan du läsa mer om varför SM-veckan vinter är så viktig för Örebro.

 

1. Ska Örebro kommun fortsätta stödja Live At Heart och liknande arrangemang? Ja, tycker Socialdemokraterna. Nja, nej och kanske är svaret från Moderaterna, Folkpartiet och Miljöpartiet. Örebro kommun beslutade (i mars 2013) att gå in i ett treårigt avtal med Live At Heart för att säkerställa att arrangemanget fortsätter. Det kunde inte Moderaterna, Folkpartiet och Miljöpartiet rösta för. Folkpartiet ville minska kommunens bidrag medan Moderaterna och Miljöpartiet ville skjuta på frågan (vilket hade inneburit att Live At Heart sannolikt inte kunnat arrangeras 2013). Vi Socialdemokrater är tydliga med att Örebro kommun även i fortsättningen ska vara med och stödja arrangemang som bidrar till fler jobb, mer skatteintäkter och ökad attraktivitet i Örebro. Vi tycker också att Örebro kommun ska vara tydligare med att andra aktörer (till exempel näringslivet) också måste bidra – vår utgångspunkt är att varje skattekrona till denna typ av verksamhet bör mötas av (minst) en krona från näringsliv och andra organisationer, till exempel dem som tjänar pengar på att fler besöker Örebro.

Här kan du läsa mer om varför Live At Heart är så viktigt för Örebro (=så att vi blir mer kreativa och mer attraktiva).

Här kan du läsa mer om varför det är så bra att Örebro satsar på attraktion, arrangemang och besöksnäring.

 

 

Det här är på allvar (om kriminella gäng)

I våras köpte Örebro kommun den fastighet där det kriminella gänget Romanos höll till. Syftet var att försvåra för gänget att etablera sig i Örebro och självklart skedde hela processen i samråd med polisen. Vi samarbetar med polisen kring all organiserad brottslighet men kommenterar normalt inte hur. När NA ville intervjua mig valde jag dock nu, i efterhand, att svara på NAs frågor.

Skälet till det är rätt personligt. För mig och för många andra.

Låt mig berätta om de oroliga tjänstemän som hörde av sig i våras. De hade läst att moderaterna ville att kommunens handläggare skulle göra polisens arbete när det gäller insmugglad tobak och alkohol. Det gjorde tjänstemännen livrädda. De blev lugnade när jag försäkrade att alla övriga partier avfärdat moderaternas förslag. Uppgiften är, för det första, en polisiär uppgift. För det andra är det inte lämpligt att berätta offentligt om vilka insatser vi planerar mot kriminella gäng. För det tredje är det inte lämpligt att skapa partipolitiska konflikter runt arbetet mot kriminella gäng. Alla andra partier inser detta. Alla utom moderaterna.

Det är klokt att göra åtgärder mot olaglig försäljning av tobak och alkohol, men är det vettigt att tvinga kommunala tjänstemän utan polisutbildning och motsvarande kunskap att ge sig in i konfliktsituationer med kriminella gäng? Nej, självklart är det inte det. Eftersom – än en gång – det är polisens uppgift (om moderaterna har synpunkter på polisens arbete borde de prata med sin partikamrat, justitieminister Ask, om det).

Därför blev tjänstemännen rädda. Och därför så var det ingen – ingen – utom Anders Åhrlin (m) som argumenterade för förslaget. Övriga partier (även övriga partier i opposition) satt tysta.

Men Moderaterna tvekade inte: deras enda syfte är att hitta utspel om brottslighet. Moderaterna bryr sig då inte om att de därmed får kommunala tjänstemän – och politiker – att oroa sig för sin säkerhet.

För det här är på allvar. När dessa frågor har diskuterats på bland annat Kommunstyrelsens möten har vi socialdemokrater vädjat – ja, vädjat – till Anders Åhrlin om att inte göra partipolitik av dessa frågor. För dem som är inblandade i beslut och handläggning av dessa frågor är det nämligen väldigt olustigt. Förutom vittnesmålen från kommunala tjänstemän och andra kan jag gå till mig själv.

När jag handlägger ärenden som rör kriminella gäng är det obehagligt.

Det är obehagligt när vi fattar beslut om att köpa en fastighet för att stoppa ett kriminellt gäng.

Det är obehagligt att få genomgångar om säkerhetsläge och bedömningar kring detta.

Det är obehagligt att skriva på uppsägning av hyreskontrakten (som jag exempelvis fick göra när det gällde Bandidos på Holmen 2011).

Det är obehagligt när fängslade personer som misstänks ha kopplingar till Bandidos hör av sig efter att de fått uppsägningen sänd till sig (i just det fallet var dock mannen arg på att vi trodde att han hade något med ”de där” att göra).

Det är obehagligt eftersom polisen och andra rekommenderar att man inte pratar i onödan om sån’t här.

Det är på grund av det här obehaget, och erfarenhet från andra håll, som rådet är att vi ska uppträda samlat och inte skapa måltavlor i onödan.

Och då hör jag moderaternas radioreklam. Moderaterna lägger en stor del av sin valbudget i Örebro på att prata illa om andra. I en radioreklam som de (enligt egen uppgift) sänder 20 gånger per dag säger de: ”Har du någonsin hört socialdemokraterna prata om hur Örebro ska bli tryggt. Inte jag heller.” Ni noterar att Anders Åhrlin i reklamen säger ”prata”. Inte handla. Prata.

Att just detta pratande från Anders Åhrlin skapar obehag (och möjligen även hotbilder) mot tjänstemän och politiker bryr sig vare sig moderaternas kampanjledare eller deras företrädare om. Det borde det dock göra, bland de politiker som är med och fattar beslut om exempelvis köp av fastigheter för att försvåra för kriminella gäng finns ju nämligen även moderater. Även de kände, rimligen, obehaget när de var med och fattade beslutet.

Men Moderaterna fortsätter försöka göra partipolitik av arbetet mot den organiserade brottsligheten, trots att polisens rekommendation är att vi just inte ska göra det. Och medan tjänstemän och politiker i kommunen (tillsammans med poliser och andra) utsätter sig för fara när de gör insatser i arbetet mot de kriminella gängen pratar moderaternas företrädare bara på och gör utspel som riskerar att förvärra situationen.

När NA intervjuade mig igår skojade jag och sa att Anders Åhrlin beter sig lite som uppfinnaren i den gamla tv-serien Lorry, han som kommer på massor av galna idéer men som sedan får medge att ”jag tänkte inte på det”. Det var nog en dålig liknelse. Lorry var nämligen roligt. Det här är på riktigt.

Tänk om ”bostadsministern” kunde studera Örebro istället för Stockholm

Hittar en artikel i DN som berättar att en arbetsgrupp från byggbranschen och näringslivet pekat ut vad som hindrar bostadsbyggandet i Stockholm. DN sammanfattar: ”Lång och krånglig planprocess, snåriga regler för hyresrätter och reavinstskatten gör det omöjligt att bygga de bostäder ett växande Stockholm behöver.” Arbetsgruppen kritiserar både Stockholms Stad och den nationella nivån, så låt oss jämföra kritiken mot Stockholm med vad som görs i Örebro:

  1. I Stockholm: ”Lång och krånglig planprocess”: ”Om planarbetet tar tio år krävs det orimligt stor uthållighet av den byggherre som ska bygga bostäderna, säger Anna Wersäll, näringslivspolitisk expert på Stockholms Handelskammare.”
    I Örebro tar det cirka ett år att gå från planuppdrag till färdig detaljplan, en detaljplan för ett bostadsprojekt blev klar på cirka tre månader (men det var extremt snabbt).
  2. I Stockholm: ”föräldralediga handläggare på stadsbyggnadskontoret”.
    I Örebro anslog vi fem miljoner mer för 2014 för att kunna anställa fler handläggare och för att i större utsträckning kunna anlita konsulter för arbetstoppar och specialjobb.
  3. I Stockholm: ”höga markpriser”.
    I Örebro: lägre markpriser än jämförbara kommuner och aktivt arbete för att motverka markspekulation och ökande markpriser.
  4. I Stockholm: ”behövs fler hyresrätter” (för att bl a kunna rekrytera kompetent personal).
    I Örebro: ungefär hälften av alla nybyggda lägenheter är hyresrätt.

En sak rår dock vare sig Stockholm eller Örebro på: bristen på nationell bostadspolitik. Lennart Weiss på Veidekke beskriver det bra: ”Finansieringen är själva blodomloppet och där finns många proppar. En är nackdelen med byggmoms om du bygger hyresrätter, en annan är svåra finansieringsregler.” Detta skulle landets ”bostadsminister”, Stefan Attefall, kunna ta sig an – istället för att skylla bostadsbristen på kommunerna.

Och med tanke på jämförelsen ovan skulle man kunna önska att ”bostadsministern” studerade vad man kan lära av de kommuner som är framgångsrika  när det gäller bostadsbyggande (till exempel Örebro, Sundbyberg och många fler) istället för att stirra sig blind Stockholm. Om han (eller någon av hans medarbetare) vill komma till Örebro och lyssna på när jag och tjänstemän från Stadsbyggnadskontoret berättar hur man kan jobba så lovar jag att betala hans tågbiljett ur egen ficka.

Men om vi vet att det är allvar; varför är en ny cykelbana så provocerande?

Det är en del saker vi faktiskt vet. Vi vet att vårt sätt att leva inte är hållbart. Vi vet att jordens medeltemperatur kommer att öka kraftigt om vi inget gör. Att det leder till att glaciärer smälter, att torkan och svälten ökar och att våra barn inte kommer kunna leva de liv vi vant oss vid idag.

Allt det där vet vi. Nästan alla örebroare vet att det är så det är. Och nästan alla vet att utsläppen från trafiken är en viktig källa till denna klimatpåverkan (läs till exempel Supermiljöbloggens korta notis här). Men ändå. Ändå tycks det inte finnas något som provocerar mer än att utrymme som idag används av bilar istället används av cyklar. Och detta provocerar tydligen även om förändringen bara är tillfällig och om bilarna sedan får tillbaka precis så många filer som de har idag.

Och samtidigt vet vi att det är bråttom. Titta bara på den här grafen som Trafikverket publicerat:

I korthet visar den att vi inte når målet. Med de beslut som är fattade är vi inte i närheten av att ta vårt ansvar för världens klimat. Och då är Sverige ändå ett rikt land, med kraftig teknikutveckling och hög medvetenhet om problemen. Tror du att USAs, Rysslands eller Kinas befolkning är mer eller mindre benägen att genomföra nödvändiga förändringar? Fundera på det.

Trafikverket konstaterar: ”Det kommer inte räcka med tekniska åtgärder i energieffektivare fordon och drivmedel för att nå dessa mål. Det behövs även en ny inriktning i planering och utveckling av samhälle och infrastruktur.”

Och ändå verkar en ny cykelbana som inte ens minskar antalet bilfiler skapa sådan ilska hos somliga. Inte är det hoppfullt, inte.

Men skälet till att man engagerar sig politiskt är ju just för att förbättra samhället och inget kan vara viktigare än att bidra till en hållbar framtid. Och därför känns det så skönt att vi idag beslutade att skicka ut förslaget på Trafikprogram på samråd (här kan du läsa hela dokumentet, 7 sidor) Där slår vi fast två tydliga (men ambitiösa) mål:

  1. Av det totala antalet resor i Örebro kommun ska andelen gång, cykel och kollektivtrafik utgöra 60 procent år 2020 (andelen var 44 procent år 2011).
  2. Inom Örebro tätort är målet att det ska ta maximalt dubbelt så lång tid att ta buss jämfört med bil, och maximalt 1,5 gång så lång tid att cykla jämfört med bil.

(Att det där är viktigt för en växande kommun som Örebro, även av andra skäl än klimatet, visas tydligt i illustrationen på framsidan som är en av mina favoriter. Vi kommer helt enkelt inte få plats i staden om alla envisas med ta bilen.)

Men jag är också stolt över att vi låter de där orden bli verklighet. Idag fick vi information på Programnämnd Samhällsbyggnad om de tänkbara investeringar i förbättrar gång- och cykelnät som kan bli aktuella nästa år (just nu arbetar förvaltningen med den ansökan om statsbidrag till gång- och cykelinvesteringar som ska skickas in till Trafikverket).

Där finns ett antal viktiga förbättringar för gångare och cyklister: fler huvudcykelstråk för enkel arbetspendling, säkrare passager för gående och cyklister och fler cykelparkeringar, bland annat. Läs hela dokumentet här: Tänkbara investeringar för bättre gång och cykel (obs, detta är inte färdigprocessat än).

Och jag är lika stolt över att vi konsekvent hävdar cykel- och bussåkande när Örebro kommun yttrar sig över det förslag till Länstransportplan som nu tagits fram.

Men likväl är det uppenbart att beslut, förbättringar och ombyggnader inte räcker. Inte så länge som reaktionerna mot en förbättrad cykelbana blir så kraftiga.

Det är i det sammanhanget man bör sätta in frågan om ”Klimatfamiljer” (läs mer i detta dokument) som vi fattade beslut om på Programnämnd Samhällsbyggnad.Vad vi vill åstadkomma är att uppemot 1000 örebroare får stöd att leva mer klimatsmart; att förändra sitt beteende när det gäller hur man tar sig till jobbet, hur mycket sopor man slänger, vilken mat man väljer i butiken och mycket annat. Genom att få cirka 1000 örebroare att ändra beteende kommer verkligheten faktiskt förändras. Men än viktigare: de kommer prata med sina grannar och vänner och de kommer i sin tur att lära andra att det ibland faktiskt är ganska enkelt att bidra till en hållbar utveckling.

Men i den frågan har vi i politiken fått driva på, eftersom vi faktiskt mött tveksamhet från en del av de utredare och experter vi har i kommunen. Några av våra allra mest kompetenta experter är tveksamma till nyttan av denna typ av beteende-kampanjer. Och de har rätt i en sak: kampanjer och projekt räcker inte till om vi inte också genomför konkreta förändringar som i sig bidrar till ändrat beteende. Men jag är helt säker på att kampanjer och information bidrar till att underlätta de förändringar som är nödvändiga. Eller mer konkret: det behövs både förbättrad cykelbana längs Rudbecksgatan och information om vikten av att cykla istället för att ta bilen. Jag är otroligt stolt över att vi i Örebro är så duktiga på både och.

Rikspolitiker är inte korkade – de sitter bara för långt bort för att se helheten…

Jo, jag överdriver. De flesta rikspolitiker ser helheten, de är kloka och har koll på vilka effekter lagar och regler får. Men likväl är det så att när riksdagen stiftar lagar (och i vissa fall när regeringens företrädare agerar – återkommer till det senare) så ser de inte alltid konsekvenserna på helheten.

De flesta som kan något om miljö- och klimatfrågor vet att förtätning av städer är klokt. Det är billigare, mer socialt hållbart och en förutsättning för att hantera befolkningstillväxten. Täta städer skapar förutsättningar för service och folkliv, bidrar till mångfald, kreativitet, möten och förståelse. Men framförallt är det klimatsmart. I täta städer kan fler låta bilen stå hemma och ta sig fram på andra sätt. I täta städer kan man bygga ut effektiv kollektivtrafik, där är det lätt att promenera och cykla och där blir resorna till affären kortare. Samtidigt är det fler som använder gator, vatten- och avloppsledningar och annan infrastruktur som är nödvändig. Det är bra både för jorden och för skattebetalarnas plånböcker. (Här kan du läsa mer om hur jag tänker om stadsplanering och täta städer.)

Men ändå envisas den nationella nivån (politik och statliga myndigheter) med att uppmuntra glesa städer och motarbeta tät bebyggelse. Låt mig ta två exempel:

  1. Lagen om allmänna vattentjänster är ett klokt försök att skydda vårt vatten. Men utformningen av lagen uppmuntrar utglesning; att nya hus byggs på långt avstånd från gemensam service och gemensam infrastruktur. Det leder till att kommunen får ansvar för att dra fram vatten och avlopp, och när det sker ökar värdet på fastigheterna (samtidigt som ägarna tvingas göra stora investeringar) vilket påskyndar omställningen av fritidshusområden till fast bebyggelse och påskyndar glest byggda hussamlingar (lagen innebär att kommunen kan bli tvungen att ordna vatten och avlopp så fort det finns 10-20 hus hyfsat samlat – oavsett hur långt bort de ligger). (En annan sida av detta är att sommarstugor snart är förbehållet de rika, de enkla fritidshusen omöjliggörs, Aftonbladet skrev nyligen om det.)
  2. Dagens nationella bullerregler hindrar byggande, särskilt förtätning av stora städer. Med dagens bullerregler skulle inte Örebros stadskärna kunnat byggas, lika lite som andra större städers. Kraven på att man ska kunna sova med fönstret öppet även mitt inne i stan (jo, det är på riktigt ett krav i nationella riktlinjer) gör att många byggen omöjliggörs på grund av vad som är tekniskt möjligt eller vad som helt enkelt är ekonomiskt försvarbart.

Sveriges Kommuner och Landsting har börjat höja rösten mer när det gäller bullerreglerna. Det är bra. I en rapport som de precis presenterat konstaterar de att ”minst 9 100 lägenheter skulle kunna byggts de senaste fem åren om inte riktvärdena och de allmänna råden för utomhusbuller och dess tillämpning varit som de är”. Så här skriver SKL angående rapporten: ”Bostadsbristen är växande hinder för städer och samhällen att utvecklas. Det går inte att bygga i våra städer och samtidigt klara nuvarande riktvärden för buller. Naturvårdsverkets allmänna råd fungerar inte för att bygga täta och klimatsmarta städer och tätorter. En granskning från Riksrevisionen 2009 visar att regeringens och myndigheternas motsägelsefulla regler om buller har bidragit till en ineffektiv och osäker plan- och byggprocess. En ändring av regelverket för buller måste till genast. Hur länge ska kommunerna och den bostadstörstande allmänheten behöva vänta?” (Rapporten finns här)

Lagarna, reglerna och riktlinjerna har goda syften. De ska skydda vattnet och miljön och de ska minska bullret. Det är viktiga mål som vi alla måste arbeta ännu mer med framöver. Men vi måste också se att reglerna ibland får oväntade och oönskade följder. Och så är det med både tolkningen av Lagen om Allmänna vattentjänster och riktlinjerna för utomhusbuller. (Ett annat exempel gäller riktlinjer för hur många kvadratmeter uteyta det ska finnas på förskolor och skolor – ännu en fyrkantig nationell riktlinje som skapar problem.)

En del av problemet är att rikspolitiken inte är utformad för helheten, den är uppdelad på de olika områdena och då är risken stor att man missar att se de här sambanden.

Att Sverige för tillfället dessutom har en fullkomligt oduglig bostadsminister (Stefan Attefall) som ägnar all sin tid åt att tillsätta utredningar, skryta om alla utredningar han tillsatt och skylla på andra, gör inte saken bättre. (Här finns socialdemokraternas alternativ, hur vi vill få fart på bostadsbyggandet.)

PS: Bostadsminister Stefan Attefall brukar påstå att det låga bostadsbyggandet är kommunernas fel, att kommunerna är för långsamma och för fyrkantiga så att detaljplaner och bygglov inte kommer fram. Ifall någon skulle tro honom kan jag väl bara konstatera att målet i Örebro är 600-700 nya lägenheter per år och att vi denna mandatperiod klarat den kommunala delen av det (att anta detaljplaner som bestämmer vad som får byggas) med råge (2011: planer för totalt 750 bostäder, 2012: planer för totalt 1100 bostäder). Jag vet att det ser ungefär likadant ut i andra kommuner av Örebros storlek. Hindret för bostadsbyggandet är inte kommunerna; det är en passiv regering och en vikande ekonomi.

Almedalen, dag 2: Klimatomställning och bostadsbyggande – like glue

Hållit ett och lyssnat på tre seminarier bara på tisdagsförmiddagen (Almedalen är tidseffektiv…). Började dagen om varför Socialdemokraterna vann valet i Örebro (och varför Moderaterna förlorade). Sedan har förmiddagen handlat om klimatomställning och investeringar i bostadsbeståndet.

En rimlig bedömning är att Sveriges bostäder (särskilt miljonprogrammet) behöver renoveras för cirka 300 miljarder kronor (kanske ända upp till 1000 miljarder om man gör mesta möjliga…). Hur ska det gå till?

För det är viktigt: bostäderna behöver rustas (annars kommer många av husen få rivas om 10-20 år), klimatet behöver investeringarna (40% av energin förbrukas av bostäder och byggande). Och ändå händer så lite (förutom i Örebro och på några andra orter där starka allmännyttig, och andra fastighetsägare, är aktiva).

Seminariet av Fores om ”Inför IPCC-rapporten – hur når vi klimatmålen?” gav fonden för de andra två seminarierna. Vi måste helt enkelt få en bred samsyn om en aktiv statlig bostadspolitik som bidrar till klimatomställningen. Och då finns idéer, på förmiddagen lyssnade jag på två intressanta seminarier om det: ”Gröna lån! Är den tyska modellen med energieffektivisering till låg ränta rätt för Sverige?” och ”Ska miljonprogrammet rädda tillväxten – genom renovering?”.

Till 2050 ska Sverige nå en halverad energianvändning, jämfört med 1995 års nivå. Men energieffektiviseringen går alltför långsamt. Och för att energiinvesteringarna ska öka krävs insatser som underlättar finansieringen av viktiga klimatinvesteringar.

I Tyskland har man sedan år 2000 förenat energimål, sysselsättning, bättre bostäder i ett system som har nått samsyn – både över partigränser, och mellan arbetsgivare och fackliga organisationer. I Tyskland har det gett 200 000 arbetstillfällen med hjälp av 1,5 miljarder Euro i federala medel – som gett investeringar i 20 miljarder Euro. De har även reglerat så att hyrorna inte samtidigt höjs för mycket. I Tyskland menar man att det gett samhällsekonomisk vinst: ökade skatteintäkter (moms, inkomstskatt, bolagsskatt med mera).

Byggnads menar att ett liknande system i Sverige skulle kunna ge stora effekter både på tillväxt och jobb – utan några större statliga kostnader.

En variant (som kanske är enklare att införa) framfördes av Pekka Kääntä, på Svensk Byggtjänst, som skrivit en rapport om ”Ska miljonprogrammet rädda tillväxten – genom renovering?”. Han påpekade att Sverige underinvesterat i 20år: statens finansiella mål har motverkat även investeringar som är lönsamma på lång sikt. Det märks på många svenska bostäder.

Och det märks på arbetsmarknaden: idag står byggsektorn för 5,1% av BNP, 1980 var det 7,2%. Samtidigt behöver Sverige fler tillväxtmotorer, och läget är rätt nu: vi har starka statsfinanser och rekordlåga räntor. Pekka Kääntä menar att renoveringar på cirka 300 miljarder uppdelat på 10 år skulle ge ett bidrag till tillväxten på 0,5-0,8 procent av BNP per år. Och det enda som krävs är att staten erbjuder förmånliga lån (som fortfarande ger ett plus till statskassan eftersom staten självklart tar ut ett visst påslag på lånevillkoren – som ändå kommer bli förmånliga).

Och det krävs sannolikt statligt agerande (på ett eller annat sätt). Att sälja ut bostäder är inget rimligt finansieringsalternativ (att sälja det man tjänar pengar på för att investera i det som är i sämst skick är inte lysande företagsekonomi), vilket Pekka Kääntä påpekade. Många av investeringarna är omfattande och innebär (på många håll) högriskprojekt som innebär höga hyreshöjningar. Alternativet är att inte göra något: men då får vi slum på riktigt i Sverige. Och dessutom är det slöseri med investeringar – för om 10-20 år måste husen rivas.

I det alternativ som Pekka Kääntä förespråkar tar staten inte på sig några direkta kostnader alls, det enda som krävs är att staten står för en del av risken och accepterar att statsskulden ökar lite (fast det finansieras ju av räntor som byggbolag/fastighetsägare betalar). Det är också ett sätt att begränsa hyreshöjningar, att öka attraktionen i utsatta områden (vilket också gör det lättare att öka exploateringen kring de stora områdena – där infrastrukturen redan finns byggd). Dessutom ger det miljö- och energivinster och bättre bostäder, alltså.

Som jämförelse ska sägas att ROT-avdraget idag kostar staten cirka 14 miljarder kronor per år, och att räntesubventionerna (som går till dem som äger sin bostad) innebär att staten går miste om cirka 25 miljarder kronor per år.

Socialdemokraterna vill utreda om ett modell liknande det tyska kan vara aktuellt i Sverige, eller om man ”bara” ska nöja sig med någon typ av förmånlig långivning i annan form. Helst vill vi se långsiktiga överenskommelser över partigränserna så att byggmarknaden och fastighetsägarna kan lita på att de system som skapas finns kvar även om 1, 4 eller 10 år.

Kommunens avgift är INTE hindret för bostadsbyggandet

Egentligen var frågan enkel: Örebro kommun gör en liten justering av taxan för att ta fram detaljplaner och områdesbestämmelser. Efter förändringen hamnar Örebro på ungefär samma nivå som jämförbara kommuner. Precis som tidigare kommer denna taxa vara en ickefråga för byggandet. Jag törs lova att inte ett enda bygge stoppats på grund av denna taxa.

Jag ska inte här utveckla mer om varför bostadsbyggandet haltar idag, men i korthet kan det sammanfattas med: 1. Passiv regering som saknar bostadspolitik, 2. Instabil finansmarknad som gör det svårt med finansiering av byggen och 3. Höga byggkostnader. Den som vill läsa mer om socialdemokratisk bostadspolitik (inklusive analys om dagsläget) kan läsa mer här.

I Örebro byggs mycket av ÖBO, som har ett tydligt uppdrag från Örebro kommun att bygga mer. Problemet är att de privata fastighetsägarna inte bygger tillräckligt. Det byggs inte heller mindre i Örebro än i andra kommuner, vilket stöder att problemen är nationella/internationella.

För Folkpartiet och Miljöpartiet var dock den lilla justeringen av taxan en ursäkt för att agera populister och låtsas som att de försöker få fart på byggandet. Det framgick inte riktigt på vilket sätt en lägre taxa skulle hjälpa byggandet, att inte höja taxan gör ju nämligen att vi har mindre resurser för att t ex ta fram detaljplaner. Om inte FP och MP vill anslå mer skattepengar till detta arbete, så klart. Fast det brukar de inte föreslå…

Man bör ställa sig åtminstone fyra frågor kring detta:
1. Vad är problemen idag, vad är skälet till att det inte byggs mer? Ja, inte är det plan- och bygglovstaxan – vilket jag argumenterade för ovan.

2. Är det krångligt att få de tillstånd som krävs för att bygga? Ja, delvis – ofta därför att det är rimligt att ställa höga krav på byggnader som ska stå i 100 år och påverka oss alla. Men nej, det är inte heller ’krångel’ som är det stora problemet för byggmarknaden. Och det är definitivt inte ’krångligare’ att bygga i Örebro än i jämförbara kommuner. För övrigt har fastighetsägarna, när de träffas själva, också konstaterat att Örebro kommun inte är problemet.

3. Tar det lång tid att i Örebro få tilstånd och planer? Nej, Örebro har korta handläggningstider, jämfört med jämförbara kommuner. Ca 60-70% av bygglovsärendena får beslut inom 3 veckor från att kompletta handlingar kommit in. Detta är MYCKET bra i jämförelse med andra kommuner. Och detaljplanearbetet går snabbare i Örebro än i de flesta andra jämförbara kommuner, här tar det cirka 1 år att ta fram en detaljplan. I många andra jämförbara, växande, kommuner tar detaljplaner MYCKET längre tid.

4. Hjälper FPs och MPs förslag till för att få fart på byggandet? Nej, jag har hittills inte en enda gång stött på att taxan för detaljplaner skulle vara ett hinder för byggande. Under 2012 togs detaljplaner för 1100 lägenheter fram, det finns alltså gott om planerad mark där man inom 3-10 veckor kan få bygglov för att starta ett bygge. Som ovan är det förmodligen till och med så att FP och MP skulle försvårat läget på byggmarknaden, eftersom det sannolikt lett till att färre personer kunnat jobba med att ta fram detaljplaner.

Som sagt: egentligen är detta en liten detaljfråga. Det märkliga är att två partier som säger sig vilja leda Örebro kommun tar så lite ansvar i verkligheten, gör så lite för att rätta till de problem som finns och har så otroligt dålig koll på verkligheten. Det vore bättre om vi kunde prata om de riktiga problemen. Och det huvudsakliga problemet är att det dröjer till september 2014 innan Sverige får en regering som på allvar bidrag till ökat byggande.

En enkel teori som är svårare som praktik (om trafik- och stadsplanering)

I grunden är det egentligen ganska enkelt.

  1. Den mesta trafiken kommer inte från samma startpunkt; och den mesta trafiken ska inte till samma målpunkt. Men genom att bygga en tät stad kan fler välja bort bilen och istället ta cykel, buss eller sina egna ben.
  2. Vi måste minska bilismen för att få plats i ett växande Örebro, och bilismen måste minska om vi ska klara klimatmålen och rädda jorden.
  3. Staden blir inte trevlig om bilen får dominera i planeringen, men vi blir av med service och får mindre aktivitet i staden om vi låtsas som att ingen åker bil (sanningen är att drygt hälften av alla resor i Örebro sker med bil).

Men sedan blir det svårare.

För lika gärna som jag vill ta den närmaste vägen när jag sätter mig i bilen, lika lite vill de som bor längs med min väg ha (andra) bilar utanför sitt köksfönster. Och lika ivrigt som vi argumenterar för minskad bilism av klimatskäl, lika ivrigt försvaras rätten att köra bil ”när man behöver det”.

Ägnade några timmar på söndagskvällen åt ett bra möte med Sörby-Almby-Eklunda Villaägarförening, och mycket fokus – som väntat – hamnade på trafikdialogen. En del medlemmar i föreningen bor vid de gator som föreslås öppnas, andra bor vid gator som skulle avlastas om just dessa gator öppnades. Delar av mötet kom självklart att handla om detta, men huvuddelen skulle jag säga handlade om mer generella frågor: om trafiksäkerhet och hastigheter, om snöröjning (flera upplevde att det varit bättre i vinter, andra ansåg motsatsen), om principer och strategier för trafik. Och; rätt mycket handlade om trafik- och stadsplanering.

Jag försökte förklara min syn (hoppas att jag i alla fall delvis lyckades). I korthet handlar det om att vi måste bygga en tät stad som växer organiskt och där trafiken (även bilarna) silas på många gator istället för att samlas till några få trafikleder. Den grundprincipen har mycket stort stöd i stads- och trafikplanering och jag tycker att det beskrivs bra i väldigt många av de detaljplaner som Örebro kommun tar fram. Ett exempel på hur planeringsprinciperna beskrivs är på sidan 7 (om principer) och sidorna 10-16 (beskriver trafikprinciper) i Planprogrammet för utbyggnaden av Ladugårdsängen-Sörbyängen (2005-2006). I det planprogrammet (fastställt av Kommunfullmäktige 2006) framgår för övrigt att en förutsättning för utbyggnaden i Sörbyängen och Ladugårdsängen var att ytterligare förbindelser behövdes mellan de nya områdena och stadskärnan.

Mot principerna om ”silning” (eller klassisk stadsplanering med kvarter och gator) ställs ofta åsikten om att vi bör bygga ringleder för trafiken. Det finns dock (minst) två problem med detta resonemang: 1/ Det finns ingen plats att dra nya ringleder runt Örebro (som faktiskt skulle kunna fungera som avlastning, och 2/ Ingen vill bo längs trafikleder.

Om vi lägger trafikleder utanför staden så blir det en omväg för de flesta – eftersom de flesta faktiskt både startar och slutar sin resa i tätorten, inte utanför. För den som tvekar om detta klistrar jag in en karta som visar fördelningen på Örebros befolkning.

I några tidigare blogginlägg har jag utvecklat mer om hur jag ser på stadsplanering och trafik:

  • ”Nejdå, jag är ingen bilkramare” Om varför avstängda gator i city inte är smart för miljön: ”Om vi ska lyckas minska klimatpåverkan och få renare luft i hela Örebro måste vi minska bilåkandet i hela kommunen – inte bara i stadskärnan. Men vi måste också inse att bilen även i framtiden kommer att vara en viktig del i vårt resande, även om antalet bilresor måste bli färre, de körda sträckorna kortare och drivmedlen renare.”
  • ”Blandade, täta och levande städer med färre bilar” Om varför attraktiv stadskärna är viktigt även för klimatet: 1.Städer ska vara blandade, 2.Städer ska vara täta: nybyggnation ska ske i anslutning till befintlig bebyggelse, 3.Bilismen måste minskas: fler måste cykla, gå och åka kollektivt, 4.Stadskärnor ska vara levande med handel, aktiviteter och service.

Men jag ska utveckla lite ytterligare, utifrån de åsikter som många nu för fram i samband med den trafikdialog som Örebro kommun nu genomför (formuläret stängdes i helgen, men materialet finns kvar här):

  1. Klimatet kräver att färre kör bil, och att fler cyklar och åker buss. Men klimatet kräver också att vi inte kör bil onödigt långa sträckor; därför är det ett problem när bilarna tvingas köra onödiga omvägar på grund av stängda gator. Det finns självklart tillfällen då gator bör stängas för biltrafik, men man bör noggrant fundera igenom skälet (och konsekvenserna i förväg). Bilåkandet minskar nämligen inte tillräckligt mycket på grund av omvägarna – när man väl sitter bekvämt i bilen är en omväg acceptabel för de flesta (även om man kan klaga på det). Det mest effektiva sättet att minska mängden bilresor är därför att satsa mer på klimatsmarta (och utrymmessnåla) trafikslag: buss och cykel, vilket vi också satsar mest kraft och pengar på: Här kan du se kartan över föreslagna förändringar vad gäller cykelstråk. Här finns motsvarande för busstrafiken.
  2. Om det inte finns förbindelser mellan områden kommer inte service och annat att kunna skapas: trafikflöden är en förutsättning för både handel, restauranger och annat.
  3. Eftersom hälften av resorna i Örebro idag sker med bil löser man inga problem genom att låtsas som att bilarna inte finns. Man räddar inte stadskärnan genom att skapa nya gågator, och man löser inga trafikproblem genom att samla alla bilar till stora trafikleder.
  4. Eftersom de flesta bilar i Örebro har både start och mål i Örebro tätort (jo, vi vet det: vi kartlägger hur resmönstren ser ut), kan man också utgå från att en väldigt stor andel av dem som tar bilen egentligen skulle kunna välja något annat transportslag. Bussnätet är väl utbyggt i Örebro och cykelnätet ännu bättre. Likväl väljer alltför många att ta bilen.
  5. Det är väldigt sällan genomfartstrafiken som är problemet: den mesta trafiken i Örebro har start och mål i Örebro, och i de flesta områden så är det de som bor i området som både kör för fort och som skapar flöde av trafik. Med andra ord: en förändring måste börja med oss själva. Jag måste, precis som du, välja bort bilen oftare om vi ska minska bilåkandet i Örebro.
  6. Biltrafiken måste anpassas till gång- och cykeltrafik, men även till busstrafiken. Ett enkelt skäl handlar om trafiksäkerhet och människors liv: de flesta människor överlever om de blir påkörda av en bil i 30 km/tim, de flesta människor omkommer om de blir påkörda av en bil i 50 km/tim. Bland annat därför måste hastigheterna sänkas. Sänkt hastighet är också en förutsättning för att det ska fungera med ”silning” – för hög fart genom bostadsområden skapar självklart otrygghet.
  7. Silning är egentligen bara ett omdiskuterat ord för ett fullkomligt självklart påstående: att de flesta trivs bättre i städer som är byggda med en klassisk gatustruktur: hus står i kvarter och däremellan går gator som förbinder stadens delar. Och steg för steg får staden växa. Det var under de perioder i historien när denna planeringsprincip glömdes bort som vi både fick de mest enahanda villamattorna och de mest enahanda ”miljonprogramsområdena”. Trafikinfarkt och segregation är problemet, blandning och kvartersstruktur är receptet.
  8. Av principen om klassisk stadsplanering följer också ett rätt självklart konstaterande: min kvartersgata är någon annans väg till och från jobbet. Alternativet till den typen av stads- och trafikplanering är trafikleder och kringfartsleder. Och det är – som sagts ovan – inte ett sätt att lösa några trafikproblem (i alla fall inte i en stad som Örebro).

Men som sagt. Teori är enkelt, praktik är svårt. För samtidigt som många kan hålla med om ovanstående konstateranden så är det ytterst få som uppskattar mer trafik utanför sitt hus. Och därför är det självklart – och fullt förståeligt – att den mest omdiskuterade frågan i Örebros trafikdialog är förslaget om att öppna gator som idag är stängda för biltrafik. Att de stora förändringarna faktiskt handlar om nya cykel- och busstråk och att bilen ska få lämna plats åt cykel, buss och gång är inte lika handgripligt som förändringar som påverkar mitt kvarter. (Påminner: Här finns kartan över utbyggda cykelvägar. Här finns motsvarande för busstrafiken.)

Något om trafikmätningar (Här finns en trafikflödeskarta som visar den uppmätta trafiken på olika gator, från 2011): Visst kommer det att påverka de som bor i området om en gata som tidigare varit stängd öppnas även för biltrafik. Men samtidigt bör man ha proportionerna klara för sig. Medan vår kanske värsta trafikled, Rudbecksgatan, har 20 000-25 000 fordon per dygn är det få gator i stadsdelarna som har mer än cirka 1500-2000 fordon/dygn, vilket är cirka hälften av trafikmängden på Kungsgatan från Rudbecksgatan till Nygatan (3 500 fordon per dygn). Siffror som låter enorma (tusentals fordon) blir ju nämligen inte fullt så enorma om man tänker på att de är fördelade på 14-24 timmar (mindre trafik på natten) vilket motsvarar 840 minuter. Om bilarna var jämnt fördelade över den tiden (vilket de självklart sällan är) så blir det 2-3 bilar per minut om dygnstrafiken är 2000 fordon/dygn.

Förbättringar i stadsbusstrafiken efter örebroarnas synpunkter

Fler örebroare måste välja gång, cykel eller buss. Färre måste välja att ta bilen. Om vi inte lyckas med det kommer vi inte att klara miljömålen (och klarar inte jorden denna utmaning finns ingen jord att lämna över till våra barnbarn) och vi kommer inte heller att få plats i ett Örebro som om några år är 151 000 invånare. Därför är utvecklingen av busstrafiken avgörande (mer om cykelutmaningar här). Idag presenterade landstinget, tillsammans med Örebro kommun, ett antal viktiga förbättringar i stadsbusstrafiken som förhoppningsvis ska få fler att välja bussen (och göra dem som redan åker buss mer nöjda). Inriktningen är i huvudsak de förslag och önskemål som kommit från över 800 inskickade förslag (i den kampanj som tidigare varit så omdiskuterad…).

Klipper in det pressmeddelande som gått ut nedan, tillsammans med ett urval av bilderna. Längst ner länkar till annat skrivet om hur vi får fler att välja bussen.

”Nu påbörjas arbetet med att förändra busslinjenätet i Örebro för att bättre anpassa det efter örebroarnas synpunkter och önskemål. I dagens linjenät motsvarar inte resandeutvecklingen de satsningar som har gjorts. För att utvecklingen av stadstrafiken i Örebro kommun ska fortsätta krävs åtgärder både i linjenätet och i infrastrukturen.

– Många örebroare upplever att busstrafiken inte fungerar på bästa sätt idag. Ett återkommande önskemål är att samtrafiken förbättras. Genom en bättre samordning av trafiken kring en central bytespunkt kan vi skapa tryggare och bekvämare bussresor, säger Björn Sundin (S), kommunalråd med ansvar samhällsbyggnadsfrågor.

I och med det nya linjenätet införs två gemensamma bytespunkter för stadsbusstrafiken, Resecentrum och Konserhuset. Det innebär att det blir bättre möjligheter till byten mellan olika busslinjer vilket gör att trafiken kan utnyttjas mer effektivt och vi får en mer samordnad trafik.

– Det är relativt omfattande åtgärder som måste till och det går inte att göra en quick-fix på problemet. Men med den här inriktningen behöver vi inte höja kapaciteten och ändå få ut mer av den trafik vi redan kör. Resenärerna kommer att uppleva ett större turutbud, säger Jonas Karlsson (S), landstingsråd, med ansvar för kollektivtrafikfrågor.

Att göra om linjenätet är ett tidskrävande arbete där många hänsyn måste tas. Tidsplanen är väldigt ansträngd men ambitionen är att det nya linjenätet ska kunna sjösättas till vintertidtabellen år 2013/2014.

Vad händer nu?

  • Behov av förbättrad kapacitet vid Resecentrum.
  • Planering för utökad trafik vid Konserthuset.
  • Ett detaljerat trafikförslag arbetas fram.
  • Ökad samordning av trafiken vid lågtrafik.
  • Direktbuss Vivalla-Resecentrum-Våghustorget-Universitetet
  • Dessutom: Åtgärder för snabbare framkomlighet och snabbare av- och påstigning på bussen.
  • Ambitionen är att vi är klara med ny trafik till vintertidtabellen 2013/2014.”

 2010 (före valet) gjordes en jätteomläggning av busstrafiken. Den blev inte tillräckligt bra och ett viktigt skäl är att saxningen misslyckades. Tanken var att örebroare i stora områden skulle ha flera linjer att välja på in till city (enligt Luleås förebild), så att det skulle vara tätt mellan turerna. Så har det inte blivit; istället kan det komma två bussar inom tio minuter och sedan dröjer det 40 minuter till nästa. Anledningen är att Örebro tänkte fel med saxningen, se nedan:

 

Det försöker vi nu rätta till och idén är enligt nedan (observera att detta är en illustration på idén bakom förändringen, inte en exakt linjekarta):

 

 

 

 

 

 

 

Tidigare skrivet:

Från våren 2012 när Örebro kommuns politiska majoritet (S, C, KD) ”önskade” ett antal förändringar i stadsbusstrafiken

Mina tankar om vad som får fler att välja buss istället för bil

Från hösten 2011 då samtrafiken återkom på kvällar och nätter

Om trafikpolitik som helhet: ”Nejda-jag-ar-ingen-bilkramare

Från valrörelsen 2011 (omvalet) och Socialdemokraternas 8 punkter för bättre busstrafik (det mesta är på gång eller infört…)